Orka…

Jag får ibland en del kommentarer på min blogg där läsarna tycker att jag har varit duktig som orkat fixat lite här hemma trots mina smärtor. Jag kan ju säga som så att jag är väldigt glad för det lilla som jag orkar fixa och dona med här hemma, men sedan tycker jag att det är jävligt “tradigt” som vi säger här i Blekinge att jag inte orkar mer än detta. Nu vill jag inte att någon ska tycka synd om mig men jag vill bara säga som det är, och det är ju så att jag bor i en villa med källare och övervåning. Förr hade vi 2 sovrum på övervåningen, ett till mig och Tony samt ett till något av barnen. På nedervåningen fanns och finns fortfarande ett vardagsrum, kök samt toalett/badrum.
I källarplanet fanns ett rum till ett av barnen samt andra utrymmen som pannrum och tvättstuga. Numera har jag bara vardagsrummet, köket, toaletten/badrummet på nedanvåningen som jag kan utnyttja på grund av mina smärtor och rörelsehinder. Detta att inte kunna röra sig i hela huset känns verkligen hemskt, men som jag säger jag skall inte klaga det är många som bor i en lägenhet på 2 rum och kök. Jag vill ändå med detta säga att det känns jättejobbigt just det här med att ha grejer både på ovanvåningen och i källaren som jag inte själv kan hämta, jag måste be någon annan hämta dessa grejer och det är svårt att ens veta vad man har sparat på under alla år. Jag skulle behöva göra en stor utrensning bland alla grejer men samtidigt vet jag ju knappt vad som finns i utrymmena. När jag fixar och donar här hemma så är det kök, vardagsrum, toalett/badrum som jag har att ta hand om, ungefär som en liten lägenhet. Just nu är vårt vardagsrum också sovrum till både mig och Tony, detta blev verkligheten för oss när sjukdomen tog alldeles för stor plats i mitt/vårt liv. Som det är nu kan jag inte ens dammsuga utan det får Tony göra och utöver det så får han fixa en hel del annat som jag inte orkar göra inomhus, utöver detta så tillkommer även utomhussysslorna. Det var ju inte så här jag eller vi tänkte när vi köpte hus en gång i tiden. På den tiden hade jag ordning och fint städat i hela huset och var väldigt noga med allt skulle vara perfekt, så ni kan ju tänka er hur frustrerande det är att nu inte ens kunna gå upp och ner i trapporna. Visst jag slipper ju se skiten, men det stör ju mitt ordningssinne och jag är jungfru (ett stjärntecken som förknippas med att vara pedant) så ni kan ju tänka er att det känns för jäkligt. FAN vad jag hatar sjukdomen och att den till slut tog så stor plats i mitt liv.

Nu undrar ni kanske varför vi inte flyttar till en liten lägenhet men så enkelt är det inte att bosätta sig i en lägenhet när man har varit van att ha friheten med en trädgård. Jag tror att jag skulle bli ännu mer isolerad av att bo i en lägenhet och vår boendekostnad skulle bli betydligt högre än nu när vi bor här i huset.

Önskar alla läsare en jättefin lördag!